När Sverige ratificerade FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning 2008 lovade vi självständighet, delaktighet och rätten att bestämma över sitt eget liv. Inte som en förmån – som en mänsklig rättighet. I dag sviks det löftet.
Personlig assistans monteras ner. Människor förlorar möjligheten att studera, arbeta, vara föräldrar och leva självständigt. Barn får sina behov ifrågasatta. Familjer pressas till bristningsgränsen.
FN har riktat kritik mot Sverige. Vi saknar tillräckliga garantier för att rättigheterna faktiskt följs i praktiken.
Rättigheter som kan prövas bort är inte rättigheter.
Försvara rätten till personlig assistans – så som den var tänkt från början. Det är dags att agera.
